7.59am Tuesday morning. Nothing to report yet as I will be heading for the hospital very soon. I would assume she has been sleeping heavily and since I have not had any phone calls, there should be no problems during the night. Back in a few. Just quickly, I will not try to reply on any particular comments on my postings, but Marla, I could not even remember myself with help of photo albums, but I am sure, give it a week or two, Jaana will tell me all about it!
2.45pm Tuesday afternoon. Jaana had all the usual sessions in the morning and was awake for lunch as well. She fell asleep around 12.45pm but has to wake up very soon as the afternoon sessions will start imminent. According to the speech therapist (not just me), she has improved her speech a litle bit. There is plenty of more to be done, but we are getting there. Physio therapy is no longer done in the room, but she is wheeled down to the exercise room better facilities exist. Except for that, not too much to report yet. There are small steps of progress all the time, but the process is rather slow. More later...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Tjena Jaana o Jörgen,
Mitt senaste infall är att skaffa en gård på Öland, vid havet. Så nu åker jag fram och tillbaka mellan Duvnäs och Öland flera gånger i veckan ock kollar. Från början tittade vi på stora gårdar, men som varande betongbarn, går alla gårdar med någon form av djurhållning bort (djur luktar jävligt illa och jag är rädd för allt som är större än en tax). Sedan verkar det lika bökigt att hålla på med alla former av grödor.
Så om jag skall vara riktigt ärlig så är det nog snarare en stuga vid havet jag är ute efter.
Men det blir väl som många av mina projekt, typ Cayman, börjar stort och spännande för att sen inte bli så mycket. Men det är kul att hålla på.
Aja. Som vanligt poppar ni upp i skallen lite då och då under dagen och vi kollar av bloggen. Det låter som en mer possitiv underton i dina blogg-inlägg även om Jaana varje dag tar små steg, så är det små steg i rätt riktining.
Hoppas ni får en bra dag med ytterligare några små steg framåt.
Peter o Louise
Marla, I think the reason Jörgen nor myself remembers to much from the Octoberfests back then is beer, a lot of it.
It maybe slow, but the hard work is heading her in the right direction. Does she have music in her room yet?
Dear Jaana:
If I was more imaginative, creative or clever I could find my own words, but I suspect they would never compare to the following by Emily Dickinson:
Hope is the thing with feathers
that perches in the soul
and sings the tune without words
and never stops - at all.
Hope perches in all of your friends and family as we think of you and sings its tune loudly as we read of your progress. We can only begin to imagine the effort it takes, both yours and Jorgen's.
Thinking of you.
Melanie
Hej Jaana,
Det tog lite tid innan jag fattade hur det här med blogg funkar…
men jag tänker pa dej varje dag – speciellt när jag möter en mörkbla „VW Käfer“ pa gatorna i Zug. Du är en av de mest varmhjärtade och generösa människor jag nagonsin har träffat och det känns otroligt orättvist att detta har hänt dej! Men som manga har sagt innan; du är en fantastiskt stark kvinna och jag är övertygad om att du kommer att klara kampen tillbaka även om det kommer att kräva mycket kraft och talamod.
Sist jag täffade dej satt vi i Eva’s trädgard tillsammans med barnen och at ruccola-sallad och de där jättegoda, söta cherrytomaterna som Eva hade köpt i den italienska specialitetsaffären vid Neustadtpassage. Vi har haft riktigt fint höstväder i Zug den senaste veckan. Höst-/vinterdimman har inte setts till än.
Önskar dej och din familj allt gott och mycket kraft och energi för den närmaste tiden.
Manga kramar,
Tine med familj
Post a Comment